När allt är som mörkast vill jag bara ha en riktig vinter!

När livet inte blir som man har tänkt sig, när allting bara går neråt, när stegen man står på blir hal nog att man ramlar ner, hur ska man då klättra upp igen? Man ska ta varje dag som den kommer, sure, enkelt att säga, men när denna någon hela tiden påminner en om hur illa man har gjort honom så är det svårt att inte blicka framåt, då är det svårt att koncentrera sig på något annat än honom...

Jag är så fucked up, jag har aldrig känt mig såhär usel, jag har verkligen inte gjort det. Det verkar inte spela någon roll vad jag säger heller, för du är alltid så förstående, men du måste verkligen förstå det du säger att du förstår också. Vi verkar ha olika prioriteringar i livet, jag menar inte att jag inte hade prioriterat min pojkvän, för det hade jag fått så ont av att inte göra och jag vet att jag hade gjort dig illa också om jag inte hade gett dig den tid vi skulle behöva tillsammans, 1 gång i månaden, om ens det, skulle sällan fungera och det tror jag många håller med oss om.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, det är fruktansvärt orättvist och det finns ingenting vi kan göra åt det, hur mycket vi än uppskattar livet så kan vi aldrig göra något åt dess orättvisa, men allting har ju en mening, en dag kanske vi förstår varför mitt hjärta sa nej till dethär, det finns ett lärande i allting man gör, i alla handlingar.

Ibland funderar jag på hur jag har hamnat där jag är idag och det finns många orsaker till det, och många av dessa orsaker är nederlag, nederlag leder i sin tur till förståelse och en stärkande kraft på något vis, alltid lärde jag mig något av allt dåligt som hände.

Jag försöker få mitt hjärta att känna som ditt, men med tanke på våra olika prioriteringar så går det inte, jag hade aldrig kunnat göra dig så illa och därför skulle det aldrig fungera mellan oss i nuläget, jag vet inte ens om jag hade kunnat ha pojkvän här hemma i min tids situation, i framtiden såklart, men det kan dröja... Jag är ingen garanti, jag kan inte garantera någonting i framtiden heller, men jag vill kunna göra det, det hoppas jag att du är medveten om, jag vill verkligen kunna garantera dig ett liv med mig, men jag har såna drömmar och det vet du att jag har och du vill själv att jag ska lyckas och du tror på mig och därför hoppas jag att du inser att jag inte är en garanti.

Jag tycker om dig, det har jag aldrig sagt att jag inte gör och det kommer jag inte heller neka till i framtiden, men hade vi haft ett förhållande på 40 mil så hade känslorna svalnat av en anledning och det hade varit att vi sågs för sällan. Visst, som du sa, vi hade inte heller tröttnat på varandra, men att HELA TIDEN bo så långt ifrån varandra är inte samma sak som att åka på semester i 1 månad och komma hem sedan och få det bekräftat att man tycker om varandra eftersom man har saknat varandra så mycket, utan det kommer bli ett intervall som är alldeles för långt mellan varje gång vi ses och det hade slutat med att vi hade blivit som vänner.

Kärlek är inte enkelt, det borde vara det, det ska ju vara något bra, men livet blir inte alltid som man har tänkt sig, vilket både du och jag har konstaterat. Jag glömmer inte dig, men det ska jag inte behöva säga, för det ska du veta redan!

Förlåt iallafall.

/N