2011                            

Det är varmt ute, riktigt varmt och jag sitter inne på ett informationsmöte den 17 november 2011, i en högskola långt hemifrån. Solen lyser så starkt genom fönstret att det är svårt att hålla ögonen öppna utan solglasögon, dem elektriska rullgardinerna rullas ner långsamt och solen försvinner i samma takt. Informationsmötet är som vilken föreläsning som helst, skillnaden är att jag befinner mig i Australien, närmare bestämt i Sydney. Jag hoppade nyligen av bussen och fick skynda mig från hållplatsen för att hinna i tid, efter några timmars bussresa från mitt boende som ligger i det lite kyligare Melbourne var det svårt att hålla mig vaken men så fort jag kom ut i värmen ändrade jag åsikt och det blev ännu bättre när jag såg högskolan jag förhoppningsvis ska börja studera på om ett, kanske två år. Det har varit min dröm sedan jag besökte Australien för första gången 2005, att jag skulle få återvända och börja studera juridik.

Jag kommer ut från den enorma byggnaden och står längst upp på en trappa med säkert 200 trappsteg, som i en riktig amerikans high school film, jag har bestämt mig, fullt ut, här ska jag börja studera, det spelar ingen roll vad som krävs, jag tillhör den här skolan! Mina vänner väntar nedanför trappan, så jag springer i full fart ner för trappans alla steg och vinden drar mitt hår bakåt, det var längesedan jag log såhär mycket och nu utan tandställning. Min engelska har förbättrats på bara sex månader och det är mycket jag har lärt mig på vägen, jag är mer utåtriktad, jag har lärt känna mig själv och jag vet mer än bra vad jag vill göra av mitt liv. Mina drömmar idag är förutom att studera juridik i Sydney att skaffa nya band så att mitt nätverk av vänner och kontakter följer en lång rad, jag vill föreläsa om studieteknik och om hur man som ungdom klarar vardagen, jag vill försöka hinna med att åka till Afrika och besöka barnhem och sjukhus innan jag börjar studera, jag har fullt med drömmar som jag tänker fånga innan jag binder mig till skola, familj och arbete. Jag har redan börjat intressera mig av välgörenhet och medverkar idag i den motsvarande bröstcancerfonden i Australien och även i Rädda Barnen.

När jag drar sista foten från det sista trappsteget känner jag en varm bris från havet och jag ser topparna av det berömda operahuset när jag vänder blicken åt det håll mitt huvud dras åt. Nu vill jag bara släppa allt som kommer i min väg och blicka framåt, blicka åt alla mina drömmar och försöka få dem uppfyllda, det som för tillfället hindrar mig är att jag måste välja vad jag vill göra först. Det är mitt största dilemma i nuläget. Jag längtar hem också, så mycket att det känns som om hjärtat skall brista, som om tårarna aldrig kan stanna i ögonen, det gör mer ont än allt man kan tänka sig, men så slår det mig plötsligt… detta är vad jag vill, jag menar inte att jag inte vill hem till kyliga Sverige och vara nära mina kära men detta händer här och nu och nu är det dags att inte dra det kortaste strået längre. Idag är dagen av framgång, dagen då jag inser vart jag vill ta vägen och hur jag vill fortsätta leva mitt liv. Den här tiden kanske blir mitt livs tid, det kanske blir den bästa tiden i mitt liv, kanske blir det den sämsta tiden i mitt liv, det vet jag inte idag och det kommer jag inte att få veta förrän jag är klar med min dröm om juridikstudier. I nuläget är detta det enda jag vill och också det jag tänker lägga störst vikt på.

Den 17 november år 2011 är dagen då jag skriver första bokstaven i mitt nya kapitel i min bok om mitt liv.